Många ansåg att han var världens bäste idrottsman.
Som ”Lyftkranen från Novosibirsk” blev han världens bäste brottare genom tiderna.
Att Alexander Karelin för 30 år sedan dök upp i Göteborg för att brottas för Göteborgs Atletklubb (GAK) slog ner som en bomb.
Det var inte bara motståndarna i Fyrstadsbrottningarnas C-grupp som fick ett minne för livet.
Under Sovjetunionens sista skälvande år presenterades en brottare som världen tidigare inte skådat.
Alexander Karelin var 191 centimeter lång och vägde 130 kilo.
Från den internationella debuten 1987 till finalen i OS 2000 (där han skadad förlorade mot amerikanen Rulon Gardner) var han oslagbar.
Tre OS-guld, nio VM-guld och tolv EM-guld fick Karelin att hänga runt halsen.
Den svenske bjässen i samma storleksklass, Tomas Johansson från Haparanda, förlorade i alla elva mästerskap där de möttes – den sammanlagda poängställningen mellan dem skrevs 74–1.
Mitt mellan OS-guld ett (Seoul) och två (Barcelona) kom Alexander Karelin i november 1990 till Göteborg för att brottas.
I boken Idrottsarvet (2015 års utgåva) beskriver GP:s förre brottningsreporter Cege Berglund, som pratar ryska och blev bekant med Karelin efter flera möten genom åren, spelet bakom sensationen.
Vid den tidpunkten fick brottningsklubbar använda utländska brottare för kortare inhopp.
Att just GAK siktade på att förstärka med tidernas bäste brottare var ingen tillfällighet.
Gjorde volter på uppvärmningen
Klubbens ordförande Kalervo Hippeläinen, som bodde i Mölnlycke och var rysktalande, kom med idén och drev igenom den framförallt tillsammans med klubbens kassör Kurt Nilsson.
Hippeläinen blev senare, efter Sovjetunionens upplösning, manager för Alexander Karelin.
Att locka världens bäste till Göteborg för klassiska Fyrstadsbrottningarna var en enorm prestigevinst som gav massor av publicitet.
Karelin själv hade ingen aning om vilket motstånd som väntade under helgen i GAK-hallen. Han trodde att Tomas Johansson fanns bland motståndarna, hade ingen aning om att det i stället handlade om matcher i Fyrstads C-klass mot helt okända brottare från Öis (klubbens B-lag), Trollhättan och Kumla.
Bland mycket annat var han känd för sin spektakulära uppvärmning inför sina matcher. Åskådarna i GAK-hallen fick se hur 130 kilo Alexander Karelin gjorde volter både bakåt och framåt medan hans motståndare gjorde sig redo på ett mer traditionellt sätt.
Trollhättans Jerry Stenberg hann knappt fatta vad som hände i sitt brottarlivs höjdpunkt. Efter 24 sekunder låg han med skuldrorna i mattan.
Öis Magnus Pernheim klarade sig i 54 sekunder innan hans match var över.
Allra bäst gick det för Kumlas Morgan Westman som höll ut i 78 sekunder.
Såg till att motståndarna landade mjukt
Men ”Lyftkranen från Novosibirsk”, som satt skräck i motståndare över hela världen genom att lyfta dem över huvudet och kasta dem i mattan, var extra snäll under de sammanlagt 2.36 minuter han brottades i Göteborg.
Efteråt förklarade hans blivande manager Kalervo Hippeläinen att Karelin såg till att motståndarna hamnade mjukt på mattan eftersom han inte ville skada dem.
Trots att Karelin gjorde vad han var värvad att göra lyckades GAK inte undvika sistaplatsen i gruppen.
Några fler matcher blev det inte för Karelin, som stannade i Göteborg i ungefär en månad då han bodde i ett rum i GAK-hallen omväxlande med ett rum hos familjen Hippeläinen i Mölnlycke.
Enligt de som såg honom tränade han extremt hårt, men han hade ändå kraft och tid att hjälpa till i hallen. När till exempel klubbens kassaskåp skulle flyttas kom Karelins enorma räckvidd och styrka väl till pass.
Blev ett minne för livet
Den väldige brottaren fick även annan lön för mödan. I P4-dokumentären När Alexander Karelin kom till stan berättar förre tv-reportern Göran Zachrisson att brottaren fick en fyrhjulsdriven Mitsubishi Pajero för insatsen i Fyrstads C-klass för GAK.
Zachrisson fixade sedan vinterdäcken som behövdes för att Karelin strax före jul skulle kunna köra sin nya bil från Göteborg hem till Novosibirsk. En sträcka på runt 540 mil.
Karelin återvände till Göteborg året efter. Då ingick ett besök på dansrestaurangen Rondo där han fick lyssna på Kurt Olsson och damorkestern.
Innan brottaren reste hem ville han spendera pengar han tjänat på reklam för svenska företag.
Cege Berglund tog med honom till Bengans klassiska skivaffär där han köpte 10-15 CD-skivor med Tom Waits.
Alexander Karelins besök i Göteborg blev för alla inblandade ett minne för livet.
LÄS MER: Han var en mänsklig lyftkran
LÄS MER: Karelins nya grepp: Politiken
Fakta/När Alexander Karelin kom till stan
VAR?
GAK-hallen, Göteborg.
NÄR?
1990. Karelin brottades under sammanlagt 2.36 minuter i Göteborg.
VARFÖR?
Enligt brottningsförbundets nya regler fick en svensk klubb ställa upp med två utlänningar – och Göteborgs Atletklubb tog chansen och förstärkte med tidernas störste och mest överlägsne brottare på ett korttidskontrakt. I SVT:s program Stopptid har matcherna som Karelin gick under sin tid i klubben beskrivits som några av brottningshistoriens mest ojämna. Men trots att ”Lyftkranen från Sibirien” gjorde vad han var värvad att göra lyckades GAK inte undvika sistaplatsen i gruppen i Fyrstads C-klass.
HUR GICK DET TILL?
GAK:s ordförande Kalervo Hippeläinen, som bodde i Mölnlycke och var rysktalande, kom med idén och drev igenom den framförallt tillsammans med klubbens kassör Kurt Nilsson. Sponsorer och löfte om en fyrhjulsdriven Mitsubishi gjorde övergången möjlig. Alexander Karelin stannade i Göteborg i ungefär en månad och bodde i ett rum i GAK-hallen omväxlande med ett rum hos familjen Hippeläinen i Mölnlycke. Karelin tog sedan sin Mitsubishi från Göteborg till Novosibirsk – en sträcka på runt 540 mil. Hippeläinen? Han blev efter Sovjetunionens upplösning manager för Alexander Karelin.
VISSTE DU DET?
Kärt barn har många namn och eftersom Aleksandr Aleksandrovich Karelin blev så beundrad som brottare fick han också många smeknamn: ”Alexander den store”, ”Lyftkranen från Sibirien” och ”Den ryska björnen” är tre. Bland dem som tvivlade på den ryska idrottsmoralen kallades han ”Experimentet”. Under tio år förlorade Karelin inte en enda poäng. Det blev förlust i sista matchen, OS-finalen i Sydney 2000, men resten av karriären var en enda lång segerrad.
